GRAVID.

Nu ska jag berätta, jag tror jag smält detta i tre veckor. 

Jag har hållit allt för mig själv. Bara för mig själv och två kompisar. En kompis var med, hon fick se allt. Hon satt och tog bilder på skärmen .

Nu ska jag berätta så mycket jag själv förstår i denna röran.

För tre veckor sedan var jag gravid, idag är jag inte det. I tre veckor har jag väntat på detta samtal.

Kl 09.00 ringer läkaren mig, det bryts och jag ringer upp. Tar ett tag innan han ringer tillbaka.

 Dessa otåliga minutrar. Jag förväntar mig värsta tänkbara scenario just nu , för allt har varit en röra, en cirkus sedan dag 1. Nej, sedan i maj. 

Vad som hände i maj hör till men det är en annan story. 

För ett tag sedan började jag må illa, halsbränna och bli yr. Jag kände igen symtomen men man blir ju alltid så besviken när det ej stämmer. Så jag lät det vara tills det blev tydligare!

Jag klickade hem ett test från nätet,för den i maj gav mig hjärnspöken så jag tog ett annat märke , den visade SVAGT SVAGT två streck, så att jag som aldrig blir osäker stirrade mig blind och kunde inte avgöra.

 Jag klickade hem 6 nya tester från ett annat märke . Tog två dagar att få hem dom, och på två dagar tänkte jag att det sker en del. Symptomen blev mer. Jag bara visste, men behövde veta svart på vitt.

Hade sparat färskt morgonurin och lagt i kylen så jag inte skulle behöva hålla mig tills testen anlände i brevlådan!

Dom kom, prick kl 11. 

Jag tog ut tre stickor och testade i den i kylen , nytt kiss och bara öste ner hundra stickor. 

Alla en efter en visade två svaga streck – POSITIVT! 

Men det som gjorde mig ”irriterad” var att de var så svaga såhär pass ”sent”, jag har varit gravid många gånger och bara behövt ta ETT test som varit tydligt. Inget mer. Inga osäkerheter eller svaga streck. Speciellt inte såhär sent. 

Jag såg strecken, men kunde inte låta bli att bekräfta mina hjärnspöken .

Så jag satte Ellion i vagnen och sprang upp till centrum, hade precis kissat så jag var nervös att inget skulle visas. Men min envishet vägrade vänta en eller två dagar. 

Köpte ett digitalt test som säger ”gravid” eller ”inte gravid”. Jag tänkte att ett sånt inte kan ljuga, ingen osäkerhet där.

Gick in på toaletten i centrum, där har mina tre senaste graviditeter fått testas för övrigt. Alltid toaletterna i centrum , jag har aldrig kunnat vänta till dagen efter hemma.

Sekunderna när timglaset blinkar var psykiskt påfrestande samtidigt som jag var helt hundra på att det skulle stå ”inte gravid”, jag tänkte att jag såg i syne. Tick tack …..

”GRAVID 1-2” kom fram på rutan!!!! Jag tappade hakan, och det första jag gjorde var att skicka bild till mina kompisar Faramin , Jeanette  och Malin!!! Dom var de första som fick veta detta. Jag fick inte ur mig några ord. JAG BARA VISSTE DETTA INNERST INNE! Dom visste det med…

Jag kunde inte tänka klart. Likt alla andra av mina graviditeter har jag direkt efter ett positivt test köpt babyplagg något symboliskt, jag är sån! För mig gör det inget, jag blir inte påmind eller ledsen, det blir dockkläder eller så ger jag bort då alla mina vänner väntar barn. Jag köper kläder redan innan jag vet i princip. Så jag, köpte något symboliskt till fostret och matchande till Ellion ! 

Jag bokade ultraljud för att bekräfta detta återigen för mig själv, jag kunde inte ta in detta!!! Fick tid efter helgen på måndagen. 

Symptomen blev mer, men jAg blev knäpp i huvudet och testade mig varje dag fastän 7 tester redan visat gravid, det irriterande mig fortfarande att det var svaga… men googlade att det kan vara så för vissa.

Jag hade innan jag ens visste att jag var gravid haft kramper i magen, och molvärkar i rygg och mage. 

Jag minns inte att jag någonsin haft det så, lite molvärk ja. Men en natt så var det extrema kramper. Och ont i svanskotan. Allting var så mysko.

Jag började spendera mina kvällar med att googla i timmar efter mina symptom och jag har ju cellförändringar grad 2 sen 2 år tillbaka som jag inte opererat bort ännu pga att Ellion föddes och sedan opererade jag gallblåsan.

Jag började få hjärnspöken att jag fått cancer, att det kanske är något som ”stör”, att denna graviditet triggat igång cellförändringarna vilket är möjligt, att kramperna hörde till… osv osv…. alla tänkbara saker var möjligt i mitt huvud på kvällarna, och Google visste att jag skulle dö, en vecka sedan redan. 

Natten till ultraljudet, då hade jAg passerat en bit efter testerna , var jag sååå kissnödig , när jag torkade mig var det LJUSROSA på pappret typ pytte pytte pytte , som ett spår av något . 

Dagen efter så hade detta rosa blivit en större mängd men fortfarande bara ljusrosa , inte blod , inget annat än ljusrosa målarfärg typ men mängden var mer. Dock inga stora mängder behövde inte ens binda . 

Ingen smärta heller.

Jag gick på ultraljud och gravid var jag! Det bekräftade doktorn, det såg man på skärmen . Men han gjorde konstiga grimaser och mumlade för sig själv. Något stämde inte. Jag frågade om det var missfall, han sa nej jag kan inte se det iallafall och att det är vanligt att blöda ibland. Han tyckte att slemhinnan var för kort i den veckan. Men enligt Google och andra i min sits i olika forum var den ”normal” dock. 

Han ville att jag skulle lämna blodprover, och i samma veva berättade jag för han om mina cellförändringar men en annan läkare har hand om mig, jag bad om att han skulle kolla. 

Han sa att han kunde knipsa av hud men att han visste i förväg att labbet knappt kommer få fram ett resultat pga blod, man får ej blöda vid sådana prover. Men han chansade. 

Några dagar efter ultraljudet ringde han mig för att bekräfta att jag inte längre var gravid. Jag fick aldrig lämna prover i två dagar för att jämföra hcg vilket man brukar ? Och han nämnde aldrig värdet . Jag antar att mitt värde var så lågt att han uteslöt att de skulle höjas ? Att han tog för givet att det är ett missfall?

Jag har än idag inte blödit efter detta missfall, inte en enda droppe eller smärta, och inte heller någon mens! 

Ingenting. Jag har fortfarande illamående osv (vilket är möjligt) och senast för två veckor sen visade testerna positivt . Jag har printat in i mitt huvud att detta måste vara ett missfall men ska också boka en ny tid hos någon annan bara för att kolla. Ska inte den åka ut? Inget blod ju..

Tre veckor har gått, och han ringde mig idag.

Beskedet jag väntat på, som han sa kunde de inte bedöma som de borde pga blod men de har kunnat se att jag fortfarande har cellförndringarna kvar och på köpet så är tydligen min livmodertapp väldigt inflammerad just nu, därav blödningen i samband med graviditet. Det jag inte förstod var, var det ett missfall eller var det cellfördningarna som orsakade allt?

Ni vet, han ÄR en knepig läkare,skulle ni träffa han förstår ni att han knappt berättar eller pratar. Därför jag ska gå till en annan som kan dubbelkolla allt. Tänker om det är ett foster som ligger död i min kropp.. 

För om jag inte är gravid enligt hans blodprov … vart är smärtan och blodet och mensen ? 

Han sa att jag kommer få en remiss för att fortsätta utredningen av livmodern och cellförädnringarna, för i dagsläget vet ingen hur det ser ut om livmoder cancer is going on eller ej. Och jag måste vänta i tre månader tills livmodertappen läkt , av sig själv enligt han. Jag frågade om blodet och han sa att blodet var från min livmodertapp.

Så nu börjar mina hjärnspöken igen, har mina cellförändringar påverkat graviditeten och stött bort allt ? Jag fattar noll om jag ska vara ärlig och vill att en vettig läkare bara förklarar allt … 

så, nu vet ni. En del har undrat, liksom jag har undrat. Jag har för övrigt aldrig haft ett missfall i hela mitt liv, vad jag vet iallafall.