Kategoriarkiv: Baby E

Vi svängde snabbt förbi 

Vaknade upp med lite svag huvudvärk så tänkte ställa in dagens planer , men envis som jag är gav jag mig ut enligt planerna! Ut mot Hässelby och hem till Faramin med bebis. Ellions bästa vän Silas!

Så skönt att ha en jämngammal bebis som han kan leka med och vi som vanligt planerar och planerar hur alla rummen ska se ut, vilka möbler man ska ha, hur vi ska möblera om igen osv… A never ending story. Samma samtal varje gång , haha 

Men hon är så smart! Hon finner alltid lösningar. Inspirerades av hennes walk in, så ska se om jag kan göra detsamma. Behöver dock svänga förbi Ikea för att införskaffa det som behövs. 




Dom är sååååå bästa vänner. Skulle kunna varit tvillingbröder …. inte nog med att deras utseenden är detsamma. Dom är såååå fästa vid varandra. Barn i deras ålder ska inte kunna leka såhär tillsammans, det kommer senare. Ellion tog för övrigt ett par steg idag också . Men så fort han märker att han står upp sätter han sig ner . Men snart så…

ELLION ETT ÅR.

Ett heeeeeelt år flög förbi! Det är sinnessjukt hur snabbt 12 månader gått.

För exakt ett år sedan föddes min första pojke! Ellion. 48 cm och 3600 gram erövrade han våran värld . 

Idag är han 75 cm och väger 10 kg. 


För ett år sedan planerades mitt tredje kejsarsnitt , på Danderyds sjukhus för tredje gången (två snitt där ena KS)

Jag var så nervös och så förväntansfull. Jag var också livrädd för spinalen personalen alltid misslyckas ge mig i svanken. Den ÄR hemskt! 

Kl 07 skulle vi vara på plats. 

Första snittet! Jag var mest stressad över lämning på skolan och dagis, tiderna gick inte ihop. Men det löste sig och jag drog ut på tiden så mycket jag kunde för att M skulle hinna till sjukhuset.

Tur i oturen ringde dom mig när jag satt på bussen helt Svettig av stress att M inte skulle hinna in och de informerade mig om att jag nu skulle vara nr 2 i snitt ordningen. Phu! Tackade jag! Så mycket bättre. 

En timme senare var M inne på sjukhuset och barnen lämnade på skolan och dagis och min stress lade sig. 

Tur att de ändrade tiden annars hade jag varit själv. Iofs så tar hela proceduren rätt lång tid innan man rullas in på operation så hade nog hunnit ändå . Men tänk er en gravidzilla på dagen D!!!!??? 

Jag kunde processen på rutin  vid detta laget, samma personal som för tre år sedan, en del kände igen mig.

 Jag hade en önskan att få samma narkosläkare som senast men hon hade tyvärr slutat. 

Jag var LIVRÄDD för spinalen, i hela denna proceduren är enbart spinalen något som stör mig och gör ONT! 

Fruktansvärt ont. Det knakar så man hör knaket, tårarna sprutar av den långa onda sprutan , och jag är tydligen svårstucken så de måste hålla på pricka rätt 125 gånger tills mina ben bedövas , därför räcker inte det med ETT stick, jag får uppleva smärtan flera gånger . 

Denna gången började jag skaka , jag kunde inte styra det ,min kropp var traumatiserad automatiskt , jag försökte hindra det men min kropp bara skakade, i en hel timme hade de försökt finna stället de skulle sticka, varje gång nålen stack under min hud skrek jag så högt för det kändes som hela jag skulle gå sönder, de drog ut den direkt då! 

Den ska in djupt och det hela spänner så hårt och du känner den ner i låren då är det fel då sticker de fel. Jag hade vid detta laget passerat tiden för snitt.

Dom avlöste varandra en efter en för att kunna bedöva mig. 

Sist så tog det minst lika lång tid men den upplevelsen var bättre än denna. Denna gången så grät jag , jag grät och skakade, den som varit med om spinalen vet vad jag menar. 

I mina journaler hade de antecknat STORT att jag ville ha en mindre traumatisk upplevelse och att någon med erfarenhet skulle sticka mig. 

In kallade dom in fler personal , och denna gången tog de in en ultraljudsmaskin. Dom ritade på min rygg. Dom gjorde ultraljud på min rygg. Dom lät världens expert testa osv ..

Vid detta laget var jag förstörd som människa och bad dom söva mig för jag orkade inte mer trauma. 

M hade redan efter andra sticket blivit illa till mods av allt detta och såg svart, han var i ett annat rum och satt i en rullstol. Han vägrade se på när de skulle lyckas  sticka mig. 

Jag satt där hopkurad som man ska när de ska sticka en. Tick tack…. tänkte att detta snittet drar ut på tiden verkligen, för ca två timmar sedan skulle bebisen varit ute.


Jag suckade bara och hoppades att någon skulle lyckas , jag kände på ryggen hur de ritar med en nål!?

 Jag kände kalla stick lite här och var i ryggen och tänkte att de testar med nålens topp, men neeeej , efter ca 5-6 stick som jag trodde var för att mäta upp avstånden så känner jag värmen i benen när de bedövas, jag skriker till ” jag känner inte mina ben , det sticker det är varmt ”

Dom kollar förvånande på varandra och är förvånade att de lyckades ”jahapp det funkade ” säger dom. 

Vad de gjorde nu var att de fann ett nytt sätt att bedöva mig, istället för att trycka igenom spinalen i ryggmärgen stack dom flera flera stick som jag knappt märkte av runt om och i olika områden som till slut bedövade mig. TÄNK om de alltid kunnat gjort såhär !??!?

M rullas in i salen nu. 

Men än är inte traumat över.

Vid alla mina snitt så har det tagit ca en minut och man har hört Ekot av bebisgråt typ i magen. Direkt. 

Dom förklarade flera gånger för mig (som om de redan visste i förväg ) att vid snitt kan andningen ibland inte komma igång av sig själv ,att de springer iväg med barnet att jag inte ska bli rädd .

 Jag nickade och sa att jag är medveten om det. 

Men av erfarenhet hade detta aldrig hänt mig. 

Detta tog längre tid, men som de förklarade hade jag flera snitt på nacken och mycket ärrbildning .

 Man känner liksom hur de gräver . Och jag vet vid detta laget när det väl är dags för dom att dra ut bebisen, man känner det. 

Under hela denna process var jag svag, de pumpade in mediciner i mig för jag höll på att slockna hela tiden, jag var utmattad och såg svart, jag kräktes och beklagade mig att jag var yr. 

Det kan bli så under snitt men det var också första gången. 

Jag känner att de drar ut bebisen, jag säger till M ”nuuu nuuu jag känner” , och jag väntade ivrigt på skriket. 

Jag kände att de höll i han men vart var skriket ? I ”min värld ” gick det för lång tid, de sekunderna för mig var föööör långa för att ej ha gråtit alls.

 Jag kände paniken och började hyperventilera och säga ”han är död något är fel han måste gråta , han kommer få syrebrist”. Dom springer iväg och tar med sig M.

Där låg jag med öppen mage och tänkte att jag hade rätt. 

Och än hade ingen ens bekräftat för mig att det ens var en pojke, dom alla frågade ”vad blev det för något ” varpå jag svarade ” men hur ska jag veta det borde du veta ”. 

Men dom är uppdelade, vissa står vid magen och vissa vid huvudet, dom vid huvudet får inte se sånt eller veta något tills senare. 

Jag låg där och väntade … dom sa att han behövde hjälp att andas. 


Detta är första bilden jag mottog där på uppvaket. 

Jag hade inte fått hålla i han eller träffa han på 5 timmar. Han låg på neonatalavdelningen och fick hjälp att andas . 

Enligt M så höll han i en livlös bebis när han berättat efteråt. Han satt i rullstol och bebisen i en sjal hos han. 

Jag rullades upp till rummet och fick vänta, när klockan var kväll då fick de komma en sväng och hälsa på. Allt handlade om hans andning. 

Han blev bra. Dom skrev ut han och idag mår han bra. Men jag hade aldrig varit med om något liknande .

Det var läskigt. 


Bebisen blev stor. GRATTIS PÅ DIN FÖRSTA FÖDELSEDAG ELLION.

11 månader.

Min kreativa hjärna ställde till med ännu en månadsbild på lilla gris!

I veckan blev han 11 månader gammal och det måste såklart firas med meloner! Det gillar han.

Vad Ellion numera kan göra:

Han sover bara 2 gånger om dagen numera IBLAND kan det bli 3 gånger , men annars är standard 2 . Fast då sover han 2-3 timmar . 

Han har nyligen lärt sig att klättra ÖVERALLT så en lugn stund är långt ifrån räckhåll, han hittas exakt överallt. Låt din fantasi avgöra vart. 

Han kan sen en tid tillbaka säga ”mamma”, och ”ajaj” haha ja jag säger nog ”ajaj” x antal gånger per dag till han. 

Han förstår sitt namn och reagerar när man ropar på han, han förstår när man säger till han på skarpen och blir hysterisk och arg.

Han kan gå emot möbler och klättra ner från soffan. Dock ej upp ännu. 

Han kan krama mig, han kan pussa mig. Han vet vad ordet för det är. Ibland kommer han och lägger sitt huvud på mina ben, det betyder ”krama mig”. 

För övrigt är han precis likadan sedan 8-9 månaders ålder men lite mer framsteg och mer aktiv. Man märker att bebistiden mer och mer börjar försvinna.

Han har en vilja av stål. En kort människa med ett skrik som väcker den döve när han är arg!

 Att han lärt sig vad ilska är…. han vet vad han vill och han ger sig inte!

Han visar känslor som tex rädsla , lycka och ilska.

Rädsla är något i denna ålder och framåt de oftast kan visa tydligt, att de märker av hur det känns att bli rädda , tex när han är vänd emot mig och ska ta sina små fingrar och röra något förbjudet så säger jag ”AJAJ” då hoppar han till blir rädd och blir arg och skriker rakt ut. Haha 

Ska bli intressant att se denna utvecklingen , fjärde utvecklingen. Mycket likheter men också mycket olikheter . 


Ett lugnande efter ett anfall av ilska , kortisfolk. 

JAG BLEV SÅ CHOCKAD.

Idag spenderade vi i princip hela eftermiddagen ute i parken med att bada och leka.

Ellion som numera är mer vaken och rörlig var nyfiken på allt, han har ju numera premiärat plaskis. 

Men något som chockerade mig var att när jag en sekund vänder mig om så ser jag hur Han kryper  iväg och sedan börjar försöka ställa sig upp, utan stöd! Alltså en början till att stå upp!

Att ställa sig upp emot möbler har han kunnat en tid tillbaka men inte bara ställa sig upp utan att hålla i något. Fick mig en riktig chock när han där i gräset försökte.

Detta betyder väl att inom snar framtid kan han stå ? Vi får se. Så spännande !

Och så fann vi massor av smultron på hemvägen också. Barnen gick in på närliggande butik och tog en varsin fryspåse och började plocka alla smultron som fanns, och tro mig , det blev en hel del! 

Vi ska fortsätta plocka imorgon .


Spenderade ännu en sommarlovs dag med vänner, väl nere vid plaskdammen var halva vår umgängeskrets , Cajsa med barn , Roberta och massa dagis och skolvänner. 

Lite sån där 90- tals känsla när man inte behövde en telefon för att nå sina vänner , man visste vart alla samlades .

baby ootd.

Jag ÄLSKAR babykläder(och barnkläder).  Och att ha fått min första pojke är en helt ny värld för mig. 

Trots att alla i åratal sagt att man aldrig hittar något till pojkar och att pojkkläder är sååå tråkiga och fula kan jag för närvarande inte riktigt hålla med där . 

Just nu lär ju den ena och den andra höja på ögonbrynen och börja koka inombords just av att jag skrivit ”POJKKLÄDER”.

 Snälla rara kära du nu som planerar ett efterlängtat tal att dra om Genus, bojkottning av blå och rosa och barnavdelningar . Snälla snälla SLUTA LÄS NU!

Jag bryr mig ABSOLUT inte om vad DU Sätter på dina barn och vad du handlar , men JAG som levt i 8 år bland tyll, siden , glitter , frost rosa rosa rosa rosa älskar att få klä han ”typiskt” hatad pojkaktigt. 

Jag älskar att få använda min kreativitet till Baby E’s alla outfits . 

Älskar främst färgerna grå , vitt , babyblå och mint. Gärna dova färger !


Så dagens outfit bestod av min favoritbutiks .


Dom här  Nike skorna fick han av Jeanette när han inte ens var född, 8 månade senare passar dom, PYTTESMÅ men ser stora ut på bild.

Ellion har olika stilar,liksom tjejerna och mig. Efter MOOD. Idag körde vi sportigt . 

En resa på 8 månader .

Hipp hipp hurra för bebbe blir 8 månader gammal (igår ).



Hade TOTALT glömt bort det och inspirationen för månadsbilderna börjar bli svårare. 

Kommer bli mycket roligare i sommar, där har jag två idéer iaf! Och hans 1 års bild kommer bli så häftig . 

Ellion 8 månader kan : 

Han äter minst 3 fasta måltider(frukost lunch middag) , ibland en fjärde fast måltid .

Han kan vända sig från rygg till mage , mage till rygg, ställa sig på all fyra och gunga , han kan åla sig fram och ta sig överallt .

Han har börjat visa känslor och kan reagera med ”sorg” och glädje . 

Han sover  fortfarande hela nätterna och har fortfarande inga tänder ens på G.

Han känner igen mat och blir till sig när han ser måltiden , han vet att det är dags att äta , en höjdpunkt!

Han är översocial och blir uttråkad av att sitta hemma, man behöver hitta på saker med han. Lik mig tror jag.

Han är pratglad och ljudar gärna ord och läten .

Han har fortfarande blåa ögon och oförändrad färg .

Han hatar att byta blöja och blir galen.
Ellions resa från 1 månad gammal till idag i bilder : 


Den första är min favvobild, älskar färgerna .






Större unge på varje bild!

Vet dock inte vad han väger och hur lång han är ännu, men sist var han 70 cm och vägde 7500 kg. Han går ju upp ca 1,5 kg i månaden och växer ca 2-3 cm. 

En del drogar men jag tar min drog…

Ja en del är beroende av riktiga droger medans min största drog i livet är barnkläder! Och man märker hur det förändrats genom åren , barnens stilar. Det bästa är att kunna ha 4 olika stilar 😉

Främst bebiskläder! 

Kläder för de allra minsta! Ett intresse för ”pojkkläder” växte fram dessutom, min första pojke och en helt ny värld . 

Självklart får pojkar ha vad de vill osv osv osv osv … men då tänker jag att jag i 8 års tid och tre flickor levt i rosa, glitter, pasteller , tyll och sånt! För det var och är deras vardag.

När Mirabelle var liten brukade jag alltid  ha en ”dagens baby outfit” varje dag och det känns som första barnet och sista barnet är i princip likadana 😉

Så dagens Ellion ser ut såhär idag!

Älskar river Island och Lindex!

Kepsen är i läder men det syns inte.


Vem har undgått att jag gillar grått

Pretty petrol •

Det landade lite pudrigt , gröna sköna nyheter ifrån 

Elodie details i brevlådan igår <<–


Hakklappen är ju to die for!!! Deras nya kollektion visar mycket volanger och kragar!

Ellion har blivit en petrol/mint bebis, allt han äger går i de nyanserna .

Och grått såklart!


Bland annat dessa Solhattar är en superfin nyhet, främst för flickor om jag får säga det ärligt