Författararkiv : atousapink

Om atousapink

30 årig 4 barnsmamma som bloggat runt hos olika portaler i 10 års tid. Medverkat i kan du slå en pensionär samt tidsjakten. Springer runt på galapremiärer och torkar bajsrumpor. En annorlunda mammablogg med glimtar ur familjelivet samt livet utanför hemmet med mycket skönhet och allt som bara är JAG✨✨ en kontrast mellan att vara mamma och vara skönhetsjunkie. Kontakt : atousak@live.se

Efter hackning..

Min blogg var en av de bloggarna som utsattes för hackning så den har varit låst och jag har inte kunnat blogga alls. Men rätt skönt ändå , rätt stressigt i själen att uppdatera hela tiden!

Återkommer med uppdates medans ni ej kunnat hänga med här.

Måndag, och rutinerna är igång. Medans Ellion sover ska jag ta tag i städ, har nya planer på möblering så måste ta tag i allt nu. Fram med sopsäckar och  kasta kasta kasta. Smalas såååå mycket saker hela tiden ! 

Gick med i någon grupp häromdagen – konmari heter den, man ska tydligen aldrig någonsin behöva städa om man följer den 11 veckors utmaningen. Då kör vi haha 


Jag och Ellion startade våran Dag efter lämning med att svänga förbi waynes i centrum för frukost, jag vill verkligen hålla vikten / minska för vet att bm kommer tjata hål. Och jag är sjukt sugen på iskalla smoothies . Hade inget hemma och mixern har gått sönder. Behövde dessutom handla mat osv. 

Nu ska jag starta igång medans Ellion sover ….

Någon som testat konmari ? Det låter och verkar spännande , men ja… återkommer . 

Ni missar väl inte ?

Fan vad surt att hela denna veckan från helgen legat och varit sjuk, börjar nästan tro att jag fått influensan !? Blir inte frisk och svetten rinner och näsan rinner och huvudet dunkar. Tyvärr så är tre av barnen hemma och sjuka samtidigt som mig.  

Men oavsett vad så MÅSTE jag göra vissa sysslor här hemma, jag måste städa och moppa  golv osv iallafall hur mycket det tar i att vara aktiv . 

Ni såg väl att senaste vlogg avsnittet med Angelinas unicorn kalas är ute på youtube ? Sök ”hej mamma” och så ser ni våran kanal . 

Tyvärr blev det svart bakgrund då kag råkade filma år fel håll, men ni får iallafall se hur kalaset blev! 

Apropå kalas, kalas efter kalas både våra och kompisar. Löser av en efter en… är dessa tider!


Jag vet att jag glömt bort att blogga om Angelinas kalas , men det kommer! Livet kommer ivägen , stress och sjukdomar. Superlyckat! Måste varit mitt bästa kalas.  

ELLION ETT ÅR.

Ett heeeeeelt år flög förbi! Det är sinnessjukt hur snabbt 12 månader gått.

För exakt ett år sedan föddes min första pojke! Ellion. 48 cm och 3600 gram erövrade han våran värld . 

Idag är han 75 cm och väger 10 kg. 


För ett år sedan planerades mitt tredje kejsarsnitt , på Danderyds sjukhus för tredje gången (två snitt där ena KS)

Jag var så nervös och så förväntansfull. Jag var också livrädd för spinalen personalen alltid misslyckas ge mig i svanken. Den ÄR hemskt! 

Kl 07 skulle vi vara på plats. 

Första snittet! Jag var mest stressad över lämning på skolan och dagis, tiderna gick inte ihop. Men det löste sig och jag drog ut på tiden så mycket jag kunde för att M skulle hinna till sjukhuset.

Tur i oturen ringde dom mig när jag satt på bussen helt Svettig av stress att M inte skulle hinna in och de informerade mig om att jag nu skulle vara nr 2 i snitt ordningen. Phu! Tackade jag! Så mycket bättre. 

En timme senare var M inne på sjukhuset och barnen lämnade på skolan och dagis och min stress lade sig. 

Tur att de ändrade tiden annars hade jag varit själv. Iofs så tar hela proceduren rätt lång tid innan man rullas in på operation så hade nog hunnit ändå . Men tänk er en gravidzilla på dagen D!!!!??? 

Jag kunde processen på rutin  vid detta laget, samma personal som för tre år sedan, en del kände igen mig.

 Jag hade en önskan att få samma narkosläkare som senast men hon hade tyvärr slutat. 

Jag var LIVRÄDD för spinalen, i hela denna proceduren är enbart spinalen något som stör mig och gör ONT! 

Fruktansvärt ont. Det knakar så man hör knaket, tårarna sprutar av den långa onda sprutan , och jag är tydligen svårstucken så de måste hålla på pricka rätt 125 gånger tills mina ben bedövas , därför räcker inte det med ETT stick, jag får uppleva smärtan flera gånger . 

Denna gången började jag skaka , jag kunde inte styra det ,min kropp var traumatiserad automatiskt , jag försökte hindra det men min kropp bara skakade, i en hel timme hade de försökt finna stället de skulle sticka, varje gång nålen stack under min hud skrek jag så högt för det kändes som hela jag skulle gå sönder, de drog ut den direkt då! 

Den ska in djupt och det hela spänner så hårt och du känner den ner i låren då är det fel då sticker de fel. Jag hade vid detta laget passerat tiden för snitt.

Dom avlöste varandra en efter en för att kunna bedöva mig. 

Sist så tog det minst lika lång tid men den upplevelsen var bättre än denna. Denna gången så grät jag , jag grät och skakade, den som varit med om spinalen vet vad jag menar. 

I mina journaler hade de antecknat STORT att jag ville ha en mindre traumatisk upplevelse och att någon med erfarenhet skulle sticka mig. 

In kallade dom in fler personal , och denna gången tog de in en ultraljudsmaskin. Dom ritade på min rygg. Dom gjorde ultraljud på min rygg. Dom lät världens expert testa osv ..

Vid detta laget var jag förstörd som människa och bad dom söva mig för jag orkade inte mer trauma. 

M hade redan efter andra sticket blivit illa till mods av allt detta och såg svart, han var i ett annat rum och satt i en rullstol. Han vägrade se på när de skulle lyckas  sticka mig. 

Jag satt där hopkurad som man ska när de ska sticka en. Tick tack…. tänkte att detta snittet drar ut på tiden verkligen, för ca två timmar sedan skulle bebisen varit ute.


Jag suckade bara och hoppades att någon skulle lyckas , jag kände på ryggen hur de ritar med en nål!?

 Jag kände kalla stick lite här och var i ryggen och tänkte att de testar med nålens topp, men neeeej , efter ca 5-6 stick som jag trodde var för att mäta upp avstånden så känner jag värmen i benen när de bedövas, jag skriker till ” jag känner inte mina ben , det sticker det är varmt ”

Dom kollar förvånande på varandra och är förvånade att de lyckades ”jahapp det funkade ” säger dom. 

Vad de gjorde nu var att de fann ett nytt sätt att bedöva mig, istället för att trycka igenom spinalen i ryggmärgen stack dom flera flera stick som jag knappt märkte av runt om och i olika områden som till slut bedövade mig. TÄNK om de alltid kunnat gjort såhär !??!?

M rullas in i salen nu. 

Men än är inte traumat över.

Vid alla mina snitt så har det tagit ca en minut och man har hört Ekot av bebisgråt typ i magen. Direkt. 

Dom förklarade flera gånger för mig (som om de redan visste i förväg ) att vid snitt kan andningen ibland inte komma igång av sig själv ,att de springer iväg med barnet att jag inte ska bli rädd .

 Jag nickade och sa att jag är medveten om det. 

Men av erfarenhet hade detta aldrig hänt mig. 

Detta tog längre tid, men som de förklarade hade jag flera snitt på nacken och mycket ärrbildning .

 Man känner liksom hur de gräver . Och jag vet vid detta laget när det väl är dags för dom att dra ut bebisen, man känner det. 

Under hela denna process var jag svag, de pumpade in mediciner i mig för jag höll på att slockna hela tiden, jag var utmattad och såg svart, jag kräktes och beklagade mig att jag var yr. 

Det kan bli så under snitt men det var också första gången. 

Jag känner att de drar ut bebisen, jag säger till M ”nuuu nuuu jag känner” , och jag väntade ivrigt på skriket. 

Jag kände att de höll i han men vart var skriket ? I ”min värld ” gick det för lång tid, de sekunderna för mig var föööör långa för att ej ha gråtit alls.

 Jag kände paniken och började hyperventilera och säga ”han är död något är fel han måste gråta , han kommer få syrebrist”. Dom springer iväg och tar med sig M.

Där låg jag med öppen mage och tänkte att jag hade rätt. 

Och än hade ingen ens bekräftat för mig att det ens var en pojke, dom alla frågade ”vad blev det för något ” varpå jag svarade ” men hur ska jag veta det borde du veta ”. 

Men dom är uppdelade, vissa står vid magen och vissa vid huvudet, dom vid huvudet får inte se sånt eller veta något tills senare. 

Jag låg där och väntade … dom sa att han behövde hjälp att andas. 


Detta är första bilden jag mottog där på uppvaket. 

Jag hade inte fått hålla i han eller träffa han på 5 timmar. Han låg på neonatalavdelningen och fick hjälp att andas . 

Enligt M så höll han i en livlös bebis när han berättat efteråt. Han satt i rullstol och bebisen i en sjal hos han. 

Jag rullades upp till rummet och fick vänta, när klockan var kväll då fick de komma en sväng och hälsa på. Allt handlade om hans andning. 

Han blev bra. Dom skrev ut han och idag mår han bra. Men jag hade aldrig varit med om något liknande .

Det var läskigt. 


Bebisen blev stor. GRATTIS PÅ DIN FÖRSTA FÖDELSEDAG ELLION.

Nej, det är inte slut än. 

Nej, nej, var inte oroliga ni!

Jag vet att det varit rätt tyst på filmningsfronten på youtubekanalen men det är inte över! Vi är kvar. Vi är med!

Kanalen hade lite ”sommarlov” då själva personerna bakom den hade semester. Därför har inga nya ansvar dykt upp.

MEEEN, i veckan kommer det! Bland annat ska jag berätta allt för er som skett under dessa veckor och ni varit sååå clueless. Sedan ska ni få se oss göra både slajm och baka unicorn bakelser till Angelinas kalas!

Det kommer rulla på som vanligt. 

Nu ska jag vila en sväng på soffan innan jag ställer mig ocj förbereder morgondagens frukost och allas kläder . 


(Tjejernas docksamling börjar utökas, dock ej allt) 

Can i have an amen?!?

Wohooo!

Fast den där ”jippi hurra” Känslan jag haft hela veckan och hela morgonen är typ borta pga helvetessmärtor i magen som strålar i svanskotan / svanken. Smärtan är olidlig men jag vill verkligen avvakta, har såååå j*vla ont i magen just nu, buken att jag aldrig varit med om något liknande förr.

Men snart, om några timmar är jag 100% barnfri för ett dygn för att koppla av på hemlig ort (får se sen), och detta får bara inte förstöra. Tänk er menssmärtor gånger 100. Precis så! Går sönder typ. Har haft ont i magen i tre dagar men idag sa det POFF! Smärtan bara kom sådär. Tar tag i det imorgon om det kvarstår, och nästa vecka ska jag faktiskt gå till mvc och få en remiss till ny läkare. För jag litar inte på denna, något stämmer inte riktigt. 

Jag återkommer när JAG har haft rätt! Jag vet bara.

Weekensbagen står redo i hallen, Ellions kläder packade som ska till min kompis över natten, ska bara handla det sista och sen sätta sig på T banan!!! Jag längtar så, men snälla smärta skona mig från irritation tack. Att samla krafter inför hösten och all stress!! 

Har längtat och alltid velat dit. Var många många månader sedan man gjorde något helt helt själv till och med utan Ellion som alltid är med dock i vagnen , sovandes eller vaken, tänkte först ta med han iallafall men så ville min vän ha han, jag tänkte att det inte blir någon avkoppling för man måste jaga han på detta lugna stället haha 

Jag hoppas också vädret vänder, för det bör den! Grått idag av alla dagar när jag behöver sol. 

Vi hörs senare!

 

GRAVID.

Nu ska jag berätta, jag tror jag smält detta i tre veckor. 

Jag har hållit allt för mig själv. Bara för mig själv och två kompisar. En kompis var med, hon fick se allt. Hon satt och tog bilder på skärmen .

Nu ska jag berätta så mycket jag själv förstår i denna röran.

För tre veckor sedan var jag gravid, idag är jag inte det. I tre veckor har jag väntat på detta samtal.

Kl 09.00 ringer läkaren mig, det bryts och jag ringer upp. Tar ett tag innan han ringer tillbaka.

 Dessa otåliga minutrar. Jag förväntar mig värsta tänkbara scenario just nu , för allt har varit en röra, en cirkus sedan dag 1. Nej, sedan i maj. 

Vad som hände i maj hör till men det är en annan story. 

För ett tag sedan började jag må illa, halsbränna och bli yr. Jag kände igen symtomen men man blir ju alltid så besviken när det ej stämmer. Så jag lät det vara tills det blev tydligare!

Jag klickade hem ett test från nätet,för den i maj gav mig hjärnspöken så jag tog ett annat märke , den visade SVAGT SVAGT två streck, så att jag som aldrig blir osäker stirrade mig blind och kunde inte avgöra.

 Jag klickade hem 6 nya tester från ett annat märke . Tog två dagar att få hem dom, och på två dagar tänkte jag att det sker en del. Symptomen blev mer. Jag bara visste, men behövde veta svart på vitt.

Hade sparat färskt morgonurin och lagt i kylen så jag inte skulle behöva hålla mig tills testen anlände i brevlådan!

Dom kom, prick kl 11. 

Jag tog ut tre stickor och testade i den i kylen , nytt kiss och bara öste ner hundra stickor. 

Alla en efter en visade två svaga streck – POSITIVT! 

Men det som gjorde mig ”irriterad” var att de var så svaga såhär pass ”sent”, jag har varit gravid många gånger och bara behövt ta ETT test som varit tydligt. Inget mer. Inga osäkerheter eller svaga streck. Speciellt inte såhär sent. 

Jag såg strecken, men kunde inte låta bli att bekräfta mina hjärnspöken .

Så jag satte Ellion i vagnen och sprang upp till centrum, hade precis kissat så jag var nervös att inget skulle visas. Men min envishet vägrade vänta en eller två dagar. 

Köpte ett digitalt test som säger ”gravid” eller ”inte gravid”. Jag tänkte att ett sånt inte kan ljuga, ingen osäkerhet där.

Gick in på toaletten i centrum, där har mina tre senaste graviditeter fått testas för övrigt. Alltid toaletterna i centrum , jag har aldrig kunnat vänta till dagen efter hemma.

Sekunderna när timglaset blinkar var psykiskt påfrestande samtidigt som jag var helt hundra på att det skulle stå ”inte gravid”, jag tänkte att jag såg i syne. Tick tack …..

”GRAVID 1-2” kom fram på rutan!!!! Jag tappade hakan, och det första jag gjorde var att skicka bild till mina kompisar Faramin , Jeanette  och Malin!!! Dom var de första som fick veta detta. Jag fick inte ur mig några ord. JAG BARA VISSTE DETTA INNERST INNE! Dom visste det med…

Jag kunde inte tänka klart. Likt alla andra av mina graviditeter har jag direkt efter ett positivt test köpt babyplagg något symboliskt, jag är sån! För mig gör det inget, jag blir inte påmind eller ledsen, det blir dockkläder eller så ger jag bort då alla mina vänner väntar barn. Jag köper kläder redan innan jag vet i princip. Så jag, köpte något symboliskt till fostret och matchande till Ellion ! 

Jag bokade ultraljud för att bekräfta detta återigen för mig själv, jag kunde inte ta in detta!!! Fick tid efter helgen på måndagen. 

Symptomen blev mer, men jAg blev knäpp i huvudet och testade mig varje dag fastän 7 tester redan visat gravid, det irriterande mig fortfarande att det var svaga… men googlade att det kan vara så för vissa.

Jag hade innan jag ens visste att jag var gravid haft kramper i magen, och molvärkar i rygg och mage. 

Jag minns inte att jag någonsin haft det så, lite molvärk ja. Men en natt så var det extrema kramper. Och ont i svanskotan. Allting var så mysko.

Jag började spendera mina kvällar med att googla i timmar efter mina symptom och jag har ju cellförändringar grad 2 sen 2 år tillbaka som jag inte opererat bort ännu pga att Ellion föddes och sedan opererade jag gallblåsan.

Jag började få hjärnspöken att jag fått cancer, att det kanske är något som ”stör”, att denna graviditet triggat igång cellförändringarna vilket är möjligt, att kramperna hörde till… osv osv…. alla tänkbara saker var möjligt i mitt huvud på kvällarna, och Google visste att jag skulle dö, en vecka sedan redan. 

Natten till ultraljudet, då hade jAg passerat en bit efter testerna , var jag sååå kissnödig , när jag torkade mig var det LJUSROSA på pappret typ pytte pytte pytte , som ett spår av något . 

Dagen efter så hade detta rosa blivit en större mängd men fortfarande bara ljusrosa , inte blod , inget annat än ljusrosa målarfärg typ men mängden var mer. Dock inga stora mängder behövde inte ens binda . 

Ingen smärta heller.

Jag gick på ultraljud och gravid var jag! Det bekräftade doktorn, det såg man på skärmen . Men han gjorde konstiga grimaser och mumlade för sig själv. Något stämde inte. Jag frågade om det var missfall, han sa nej jag kan inte se det iallafall och att det är vanligt att blöda ibland. Han tyckte att slemhinnan var för kort i den veckan. Men enligt Google och andra i min sits i olika forum var den ”normal” dock. 

Han ville att jag skulle lämna blodprover, och i samma veva berättade jag för han om mina cellförändringar men en annan läkare har hand om mig, jag bad om att han skulle kolla. 

Han sa att han kunde knipsa av hud men att han visste i förväg att labbet knappt kommer få fram ett resultat pga blod, man får ej blöda vid sådana prover. Men han chansade. 

Några dagar efter ultraljudet ringde han mig för att bekräfta att jag inte längre var gravid. Jag fick aldrig lämna prover i två dagar för att jämföra hcg vilket man brukar ? Och han nämnde aldrig värdet . Jag antar att mitt värde var så lågt att han uteslöt att de skulle höjas ? Att han tog för givet att det är ett missfall?

Jag har än idag inte blödit efter detta missfall, inte en enda droppe eller smärta, och inte heller någon mens! 

Ingenting. Jag har fortfarande illamående osv (vilket är möjligt) och senast för två veckor sen visade testerna positivt . Jag har printat in i mitt huvud att detta måste vara ett missfall men ska också boka en ny tid hos någon annan bara för att kolla. Ska inte den åka ut? Inget blod ju..

Tre veckor har gått, och han ringde mig idag.

Beskedet jag väntat på, som han sa kunde de inte bedöma som de borde pga blod men de har kunnat se att jag fortfarande har cellförndringarna kvar och på köpet så är tydligen min livmodertapp väldigt inflammerad just nu, därav blödningen i samband med graviditet. Det jag inte förstod var, var det ett missfall eller var det cellfördningarna som orsakade allt?

Ni vet, han ÄR en knepig läkare,skulle ni träffa han förstår ni att han knappt berättar eller pratar. Därför jag ska gå till en annan som kan dubbelkolla allt. Tänker om det är ett foster som ligger död i min kropp.. 

För om jag inte är gravid enligt hans blodprov … vart är smärtan och blodet och mensen ? 

Han sa att jag kommer få en remiss för att fortsätta utredningen av livmodern och cellförädnringarna, för i dagsläget vet ingen hur det ser ut om livmoder cancer is going on eller ej. Och jag måste vänta i tre månader tills livmodertappen läkt , av sig själv enligt han. Jag frågade om blodet och han sa att blodet var från min livmodertapp.

Så nu börjar mina hjärnspöken igen, har mina cellförändringar påverkat graviditeten och stött bort allt ? Jag fattar noll om jag ska vara ärlig och vill att en vettig läkare bara förklarar allt … 

så, nu vet ni. En del har undrat, liksom jag har undrat. Jag har för övrigt aldrig haft ett missfall i hela mitt liv, vad jag vet iallafall. 

Slutet närmar sig med ångest steg…

Nästan nästan precis två veckor kvar, två veckor och tre dagar för att vara exakt!

Vad händer då?

– sommarlovet är då officiellt över för detta år och skolstart och dagisstart begins. 

Mirabelle börjar tvåan , Angelina början ettan och får en skolplikt och Chloe fortsätter på skolans dagis där hon hann gå i en månad innan vi gick på sommarlov. 

Nu kommer enbart Chloe och Angelina vistas i samma lokaler , förr vistades alla tre. Men Mirabelle kommer förflyttas till en annan byggnad på gården för tvåor och treor .

Ja för än Sålånge är de äldsta på skolan treor . Men rätt skönt att det är såhär !

Och sen börjar Chloe skolan, men då kommer nog inte Angelina gå kvar i samma byggnad, vi får se! Tills dess har nog Ellion fått börja på dagis. Vem vet. 

Kan tycka att sommarlovet gick väldigt fort och det vart en helt okej blandning av sol , bad och aktiviteter. 

Dock hade jag velat ha mer sol och värme , vart en såndär ”dålig” sommar, men ibland så.

Blev också vårt absolut längsta sommarlov med hela 10 veckors ledighet, förr hade vi 7-8 veckor. Det är för skolan har avslutning väldigt tidigt.

Tror också barnen är nöjda med allt. Men dom ska vara tacksamma och uppskatta vad som än bjuds , så är det! Inte alla som ens får ett sommarlov. 

Likt förra året hann vi besöka några ställen i sverige , Dalarna , Uppsala , Eskilstuna osv.. några ”standard” stopp och några nya ställen .


Glasspaus titt som tätt är ju sommarlov rakt av, här med kompisar från klasser . 

Under sommarlovet har vi faktiskt umgåtts med många kompisar från både klasserna och i trakterna, fördelen med att gå i samma skola som sina kompisar och bo på samma ställe .

Och sommarlov för Angelina betyder att fylla år, hon hann fylla 7 år och firades med unicorn anda, nytt för i år är att kalaset hålls hus när skolan börjat!

 


I år var Ellion utanför magen , förra året kånkade jag en stor tung mage överallt. Nästa år kommer han ha kul och minnas saker han gör. I år var han väl mer…. Som en sidekick haha

Jag är tacksam att jag kan ge sommarlov åt barnen och att de lärt sig uppskatta vad som än bjuds på, att sola och bada ÄR sommarlov. Man måste inte åka utomlands för att det ska räknas , man måste inte överhuvudtaget resa iväg. Att slappa, umgås , hänga och bara vara. Men kan man och vill man, gör det! Gör vaaaaaad du vill hur du vill! Är sån hets kring sommarlov. 

När jag var liten var det en pirrig känsla att gå sin sista dag i skolan och gå på sommarlov, jag längtade att få ha ”frihet” och inte gå till skolan varje dag, jag såg mest fram emot gröna Lund som inträffade en gång Om året, att leka ute hela dagarna. Bara känslan av ledighet var sommarlov för mig. Sen hade vi Calle och Pelle som skulle komma tillbaka till skolan och skryta om vart de varit , jag brydde mig aldrig! Riktiga partypoopers. Alla tycker olika och ser olika på lov. 

Men vi får hoppas att hösten och vintern försvinner snabbt så vi kan sola och bada igen.

11 månader.

Min kreativa hjärna ställde till med ännu en månadsbild på lilla gris!

I veckan blev han 11 månader gammal och det måste såklart firas med meloner! Det gillar han.

Vad Ellion numera kan göra:

Han sover bara 2 gånger om dagen numera IBLAND kan det bli 3 gånger , men annars är standard 2 . Fast då sover han 2-3 timmar . 

Han har nyligen lärt sig att klättra ÖVERALLT så en lugn stund är långt ifrån räckhåll, han hittas exakt överallt. Låt din fantasi avgöra vart. 

Han kan sen en tid tillbaka säga ”mamma”, och ”ajaj” haha ja jag säger nog ”ajaj” x antal gånger per dag till han. 

Han förstår sitt namn och reagerar när man ropar på han, han förstår när man säger till han på skarpen och blir hysterisk och arg.

Han kan gå emot möbler och klättra ner från soffan. Dock ej upp ännu. 

Han kan krama mig, han kan pussa mig. Han vet vad ordet för det är. Ibland kommer han och lägger sitt huvud på mina ben, det betyder ”krama mig”. 

För övrigt är han precis likadan sedan 8-9 månaders ålder men lite mer framsteg och mer aktiv. Man märker att bebistiden mer och mer börjar försvinna.

Han har en vilja av stål. En kort människa med ett skrik som väcker den döve när han är arg!

 Att han lärt sig vad ilska är…. han vet vad han vill och han ger sig inte!

Han visar känslor som tex rädsla , lycka och ilska.

Rädsla är något i denna ålder och framåt de oftast kan visa tydligt, att de märker av hur det känns att bli rädda , tex när han är vänd emot mig och ska ta sina små fingrar och röra något förbjudet så säger jag ”AJAJ” då hoppar han till blir rädd och blir arg och skriker rakt ut. Haha 

Ska bli intressant att se denna utvecklingen , fjärde utvecklingen. Mycket likheter men också mycket olikheter . 


Ett lugnande efter ett anfall av ilska , kortisfolk. 

Lugna er!

Jag vet att många nyfikna ögon väntar på ett första tecken. Jag vet att många är nyfikna , jag vet att jag sagt A men inte B. Eller till vissa och i vissa kanaler har jag redan avslöjat varenda detalj. MEN, resultaten och vad som komma skall är inte skrivna . 

Det finns en anledning till varför jag väljer att inte uttala mig detaljerat om det just nu . Först och främst har jag inga skyldigheter att behöva berätta allt heller.  

Jag väljer alltid att berätta för jag VILL. Det är en del av mitt liv att dela med mig, av glädje , sorg , osv . Jag vill. Utan tvång. Men jag kan också välja att inte säga mer än det alla vet. En del vet. Vissa kanaler vet.

Jag kommer att berätta . Berätta allt. Men inte just nu.

Tids nog. Det är för invecklat för att jag själv ens ska förstå. 

TWINNING.

Hej på er! Stressiga soliga sommarlovsdagar, betyder skärmfritt för mig med . Haha 

Måste varit sommarens varmaste dag idag? Fick en chock när jag klev ut , har ju varit typ ”vårväder” varje dag annars .

Jag har tusen saker att tänka på just nu, bland annat inatt fick jag panik och insåg att det snart gått två år sedan jag ”borde” opererat bort mina cellförändringar , MÅSTE BOKA TID imorgon , vill ju helst undvika det men har inga val. Skulle ha opererat dom nu i vintras men då hamnade jag på sjukhus pga akut galloperation så detta blev uppskjutet, så nu måste det bli av!

Svängde förbi newbie som hade lite rea, eller de flesta butiker har, bra att bunkra upp inför skolstart osv. Nja, håller på rensar ut så borde kolla igenom allt först!

Men jag fann lite nya fina tryck och perfekt till en Twinning fotosession 🙂 

Känner mig så sjuk och varm så ska ta och vila nu, typ ont i halsen och allt , hade så ont i magen inatt att jag nästan tänkte   kolla upp det , hoppas det finns tider de närmaste dagarna så jag kan få det överstökat . Suck för operationer . 

Mycket det varit nu och man kommer liksom aldrig igång med sitt liv pga det, var på gymmet förra veckan men så fort man kommer igång återigen så är det det ena eller andra, var ju superaktiv innan sommaren och tränade jätte mycket , men sen en dag (faktiskt efter träningen ) så kom smärtorna som visade sig vara min galla. Så den operationen förstörde ju allt igen. Man får pausa hela tiden. Försökte komma igång nu förra veckan igen. Sen kom sommarlovet ivägen haha . 

Men jag känner att svettas i detta väder och dra barnvagn och springa efter  barn förbränner nog mer kalorier än ett kostschema haha . Testa!! Gratis schema dessutom. 

Apropå schema , skulle behöva gå ner typ 20,började lite ”smått” igår faktiskt och kände mig motiverad för en gång skull. 

Problemet är ju INTE hur man gör det är att man VILL inte sluta äta allt onyttigt som finns typ. Antar att det är det folk kallar disciplin ? 

Men jag har disciplin nu, sådeså. 

Jaja, nog om struntprat , ska tänka ut hur jag ska fördriva denna tystnad just nu.