Månadsarkiv: april 2017

Aldrig under 30 år.

Ligger här en lördagskväll  och har sjukt ont i min ena tand/tandkött , haft så i ett par dagar och jag vet inte vad det kan bero på.

Jag har ALDRIG under mitt 30 åriga liv haft hål i tänderna eller lagat dom etc, så jag hoppas detta är typ att jag ätit något som gav smärta. 


Vi rastade av oss i parken idag, tog med grillkorv och frukt. Tyvärr blev vistelsen kortvarig då vi bokstavligen FLÖG iväg. Storm! Iskall storm. Så trist att det förstörde vår lördag.

Vi fortsatte dagen med film och lek, barnen vaknade SJUKT OVANLIGT TIDIGT imorse så blev en tidig kväll, är själv trött också. 



Nytt försök imorgon. Då ska vi besöka Björklunds hage , 4 h gård!

Mina dagar går i ett, ska berätta mer sen om allt. Har knappt haft tid att duscha pga all stress, har skolat in Chloe på dagis och det har tagit all min tid. 

Nu ska vi bara räkna mer dagarna till premiären av parken zoo vi är bjudna till återigen i år för femte eller sjätte året på rad. Så uppkattat!  

TRÖTTSAMT!

Okej, nu börjar jag retagallfeber på   mig själv. Varenda inlägg verkar försvinna! Jag skrev precis (återigen) ett långt och sparade i utkast, men halva texten och alla bilder är borta… skit på dig!!!! Arg och irriterad jag blir. Är det npgon Bugg tro ? Men alltså JAG SKREV VÄRLDENS INLÄGG… 

får göra om.

Bjuder er på gårdagens påskmaskot!!


GLAD PÅSK!

För jag har skaffat PT!

Yes!! Det är sant!

Är inne på dag 2 med strikt kostschema! Men jag kommer presentera detta i dagarna.

Barnen åkte hem till min mamma på påskfirande medans jag ligger avslagen i sjukdom och feber i soffan, äta, sova ser dagen ut. 

Det var jättelänge sedan jag var såhär sjuk! Jag trodde det var pollen men detta är ren och skär sjukdom. Har liksom ej tid med sånt

Jag stiger fram ur tystnaden nu.

Som ni märkt har min blogg varit tyst sedan i fredags! Den brukar vara livfull och aktiv annars.

Orsaken ?

Som ni inte kunnat missa så blev vi attackerade av terrorister i fredags , låter negativt , men väldigt väntat då man sedan förra året varit livrädd för ett terrordåd och främst då i MOS som alla befarat. 

Vid terrordådet var jag sekunder ifrån att åka in till stan, den platsen! 

För det är DÄR jag kliver upp och ut ur min t bana och sedan är alla ställen jag besöker på just den gatan. 

För en vecka sedan befann jag och barnen oss på DEN Gatan, likt många andra helger vi befinner oss på den gatan. 

Det som ”försenade” min tågresa in till stan var – BEBISEN!

 Han somnade då precis. Jag velade om jag skulle försiktigt lägga ner han i vagnen ändå eller om jag skulle vänta tills han vaknar och sedan åka in till stan, jag skulle nämligen träffa Jessica och äta lunch. 

Och detta var då ca 1-2 timmar innan allt skedde , hon sa ”åk nu nu nu ” jag hade då klivit av tåget i samma tid som detta skulle ske nästan och jag och Ellion skulle ha varit fast där antagligen. 

Vid stunden Jessica ringde mig så låg jag raklång i soffan strax efter att jag hade lagt bebisen för en sömn i hans säng, jag skulle precis skriva ett blogginlägg innan min telefon störde mig. Vilket idag var väl tur nog! Och samma morgon skulle jag på ett frukostevent som jag hade tackat ja till men jag skippade det pga trötthet, väl inne i stan  hade jag spenderat timmar där…

När jag la på luren så var meningen att jag skulle göra mig och bebisen iordning , få han att somna om i sin vagn istället och ta oss till tåget . 

Men någonstans där blev jag seg och började vela massor om jag bara inte skulle invänta att han vaknar, för såååå länge kommer han inte sova just nu. Min inre aktiva stress sa till mig att lugna mig och inte vara ÖVERALLT hela tiden . 

Jag hann knappt vela länge innan min telefon ringer ifrån M, den ringer typ 10 gånger per minut och jag svarar men det bryts hela tiden! 

Jag trodde min telefon var trasig och startade om den hela tiden,  varje  gång jag sa ”hallå hallå ” bröts det.

 Och det fortsatte  ringa och ringa … men det gick inte att höra eller svara. Jag blev så less på detta så jag skrev ett sms ”vad vill du svara då”. 

Jag begav mig mot skolan för att hämta barnen, fortfarande ovetandes Om vad som hänt.

Till slut lyckas jag svara på samtalet och M säger bara ” ÄR DU HEMMA” , ja det är jag svarar jag och typ låter som ett frågetecken.

”Varför undrar du om jag är hemma”?

Då säger M att en galning kör en bil i stan, alltså jag förstod ju inte exakt vad det skulle menas och typ svarade okej en bilolycka eller vad har det med mig att göra. Varför ska jag vara hemma för det?

Han säger att det är typ en terrorist och jag skrattar, säger att jag lägger på nu och ska kika på Aftonbladet och ringer upp han strax när jag läst vad som hänt .

Tar en sekund och jag får panik, jag klickar på alla länkar ,kollar runt på nätet och jag inser att det är kaos!!! 

Jag får panik, jag vet inte vad jag ska göra, vi låser in oss och jag får en överdriven känsla att det kommer ske nu på min gata med. 

Jag tänker på att det är fredag ,att jag ej vågar gå till affären och jag tänker vart vi ska ta vägen och om det kommer förtsätta ett tag nu…

Chocken lade sig aldrig, jag var livrädd så jag sov med tända lampor. Jag satt uppe halva natten och skrollade på Aftonbladet . Jag följde minsta lilla rubrik. Jag går in på Facebook och möts av bilder på döda människor , vänner och bekanta som befinner sig på den platsen , många av de jag känner såg allt , jobbade där eller stod centimetrar från bilen. Jag tänker att jag och bebisen skulle varit där då… 

Så himla sjukt. Inte oväntat men när det sker känns det jätte konstigt. Så overkligt. Det går inte att förstå. 

Det har tagit mig lång tid att ta mig till stan efter förra årets terrorhot , det tog mig  månader innan jag vågade besöka MOS flitigt utan rädsla, och nu blir det sådär igen. Må dom utrotas!  

Med risk för att låta självisk (tolka det hur du vill) så är det irriterande att detta drabbade barnens 11 dagars påsklov. 

Vi skulle på söndagen på bio med vänner i stan, och i veckan hade jag planerat mycket annat för barnen som innebar tåg och buss genom stan. 

Det är nu jag önskar jag hade körkort dock. För jag vågar inte åka t banan på ett tag. 

Inte nog med att jag jämt och ständigt hoppar av ibland då jag får dålig magkänsla vid vissa tillfällen så ska detta ske . 

Vi har inte gått utanför dörren på 4 dagar! Vi vågar inte ens gå till parken. 

Men ska försöka försöka ta oss ut idag. Dom säger att man inte ska vara rädd , men på fullaste allvar ?!? Tror ni att visa ej rädsla är ett vapen ? Man kan inte bekämpa ett krig med att vara modig. 

Så den aktiva sociala människan har krupit under en sten nu. 

Därför led bloggen, jag lät den vara, hade inte tid med att skriva långa utsagor . 




Helvetet dök aldrig upp!

För er som inte hängt med tidigare i min förra blogg får jag återberätta lite snabbt så ni hajjar!

För ca 3 månader sedan opererades jag akut bort gallan! 

Dom sa att man kan ha känningar trots en operation men ytterst sällsynt att ett anfall sker. 

Ett av faktorerna var ägg! Jag bantade och åt massor av ägg! 

Främst äggvita för proteinets skull. 

Och det är något man ”bör” undvika för att ej få anfall, men hur kunde jag veta vad som försiggick i min kropp?! Jag visste ju inget och de fann ju aldrig problemet .

Inte visste jag att mina smärtor i ryggen var gallsten. Tills jag totalt kollapsade på golvet och ville hugga ut organen med mina bara händer .

Jag har knappt vågat äta sån mat som utlöste mina anfall , dvs fett socker osv.

Men idag så åt jag ägg, och inte trodde jag att jag skulle känna av något trots en operation.

 Jodå, i flera timmar har jag haft en svag molande irriterande jobbig känsla /smärta i rygg/skulderblad. Som om nerverna knutit ihop sig! Sådär brukade det kännas och det utvecklades till ett bokstavligt rent H E L V E T E. 

Skillnaden nu är att den inte utvecklas, den bara irriterar mig.

 Oh lord vad rädd jag är just nu. 

Då vet jag – ALDRIG mer ägg! Märkte av det tidigare också när jag åt pannkakor , ägg där med.   Helt sjukt vad ägg gör med ens kropp! 

Men än så är livet fantastiskt efter denna operation och jag har inte haft några problem förutom små känningar vid vissa livsmedel , dock bara svagt sådär en påminnelse att inte fortsätta äta det. 

6 månader senare – förändringen !

Hej allihopa!

Jag får frågan O F T A av min omgivning om hur det känns att ha 4 barn? Hur stor skillnad det är från 3 till 4 och om det är en stor omställning ?

Så jag tänkte att jag svarar lite.

Jag skrev ett inlägg kring detta när bebisen var född i min gamla blogg (som idag är lösenordskyddad dock) då var han precis född och bebis.

Som många som redan har barn kanske vet, sover bebisarna i princip  H E L A dagarna! Iallafall mina. Så jag kände ABSOLUT inget jobbigt alls med att ha 4 barn den perioden! Det kändes som att ha tre barn! Skillnaden var att det fanns en till som skulle bytas på och matas och det kunde ske vid tider som var ”opassande”, där kunde jag känna av stressen att ”hinna med”, tur nog är Mirabelle och Angelina stora idag och brukar hjälpa till när det behövs, på så sätt känns inte ens småbarnstiden ens jobbig, tror att det hade KÄNTS rejält om Mirabelle och Angelina också hade varit yngre, 4 småbarn. Nu är det bara Chloe och bebisen som behöver ”tas om hand” dom andra är ju självgående . 

Så den första tiden kändes det som att ha 3 barn, han var osynlig, sov och åt.

Idag är han 6 månader och det känns mer än det jag nämnde . Men inte för att skryta (brukar folk säga )hahah jag klarar ju i princip allt verkar det som så jag kan inte tycka att det är jobbigt. Stundvis ja, eller jag blir tokig på gnäll och gråt . 

Han sover och äter fortfarande i princip hela dagarna och han är ju VÄRLDENS GLADASTE bebis!! Finns nog inte någon stund på dagen han gråter , han skrattar för det mesta. Det låter sjukt men låt mig rigga en kamera så ska ni få se 😉 vet inte varför men HAN ÄR GLAD! 

Kan också vara så att jag ”låter ” han aldrig gråta, jag har sån rutin på hans matvanor och sömn att han hinner inte gråta efter mat eller sömn, jag tillåter typ inte det ske kanske ? Han börjar gnälla om han får ligga i babygymmet för länge eller i sin gåstol . 

Jag ser typ alltid till att han är mätt och sovit och nöjd = ingen gråt.

Nu kan han rulla runt, han kan dra sig fram och han är aktiv och rörlig! Han är mer vaken och han har nästan samma vakna rutiner som de andra barnen.

Han lägger sig också 19.00 oftast som de andra och vaknar som de andra. Ett tag hade jag en grym rutin där han fick en flaska på morgonen medans de andra gjorde sig iordning , dvs han låg där och åt under tiden och han var ”osynlig” igen.

Men jag har tappat rutinen lite eller förstör han den? Till och från har vi en benhård rutin men vissa dagar släpper den, fast det är okej!

 Med de andra barnen hade jag INGA rutiner tills de var runt 10-11 månader så han är jag väldigt tidig med att sätta rutiner och vanor på. 

Jag kan tycka att det fortfarande är ”lätt” med 4 barn men det kan finnas vissa stunder när både han och Chloe ska hålla på och jag blir potatismos i hjärnan, perioder då han råkar ha en vaken tid som ej klaffar med vår morgonstress främst. Mest morgnarna!

Annars kan jag tycka att det inte ens är en Big deal.

Min kompis sa ”allt efter 3 känns likadant man lever in i det redan så man märker inte av någon skillnad ”

Det är nog sant, varför jag inte känner att det ens är jobbigt är säkert för jag är sååååå van att ha haft 3 småbarn och lever redan i ”kaoset” att ännu ett barn inte ens gör skillnad . Eller så har jag tur nog väldigt lugna bebisar ? 

Jag som var LIVRÄDD för en fjärde , jag bokstavligt hade panikångest (hur det nu känns ) över hur situationen med 4 barn skulle se ut.

 Jag minns mina dagar hur jag analyserade hur min vardag skulle se ut, jag var nära till gråt titt som tätt bara av att tänka tanken PÅ att 4 barn var MÅNGA, men nej! Det var inte alls läskigt , jag skulle kunna ha fler. Jag kanske är gjord för detta ? Kanske mitt kall i livet ? 

Men som ALLA andra säger , att gå från ett barn till två barn är nog det VÄRSTA ! Det känns . 

Men samma där levde jag redan in i det så för mig blev det inte världens förändring , Mirabelle var 1 år när Angelina föddes !

 Så det var nästan som att ha tvillingar . På ett sätt lättare att ha sådär tajt mellan dom än att vänta flera år mellan .

 Det känns inte lika jobbigt med två sådär små när man redan är inne i bebistiden  . 

Tycker det kändes jobbigare när Chloe kom och alla tre var mini. Det kallar jag UTMANING PÅ HÖG NIVÅ! 

Så mitt svar är NEJ, 4 barn = 3 barn. Men som sagt , allt beror på hur du är , hur stora/små barnen är och hur bebisarna är. 

Barnvagnsrutiner.

Jag och Faramin startar alltid morgnarna med att mötas upp och gå en barnvagnstur på ca en timme och en eventuell kaffe och besöka ÖB varje morgon efter vi lämnat barnen på skola osv .

 Hon bor dock två stationer bort med tåget men att gå är närmare .

Hon har fått en bebis som är tre veckor yngre än min och dom kommer nog bli bästisar i framtiden! 


Vi går och går, skrattar en hel del och diskuterar allt mellan himmel och jord! Alltid någon att vara mammaledig med vilket jag uppskattar.

Idag behövde både hon och jag uppdatera städförråden med diverse material och medel. Dessutom fyllde jag på barnens påskägg! I år tänker jag köra en annorlunda variant på påskägg som ni ska få se! Kommer att filma barnen 😉 

Min hjärna har varit väldigt kreativ ska ni veta! 


Såklart jag ”behövde ” en guldskål! Alltid velat ha den men ej köpt den! Den kallade på mig nu 😉

Solen skiner så funderar på hämta barnen tidigare idag och gå till parken! Jag blir såååååå lycklig av denna sol!! 

Bunkrat upp med fjädrar , färg mallan pyssel och allt man kan tänka sig inför kommande påsklov! Dessutom har jag bokat in oss och Faramin med barn för ett besök på rollers and bowlers i Haninge! Ska bli såååå spännande att prova på! 

Märks att loven behöver aktiveras numera när de börjar bli äldre ! Förr satt man bara hemma. 

Ser fram emot alla loven! Lugnt och skönt och inga stress eller måsten! 

En del drogar men jag tar min drog…

Ja en del är beroende av riktiga droger medans min största drog i livet är barnkläder! Och man märker hur det förändrats genom åren , barnens stilar. Det bästa är att kunna ha 4 olika stilar 😉

Främst bebiskläder! 

Kläder för de allra minsta! Ett intresse för ”pojkkläder” växte fram dessutom, min första pojke och en helt ny värld . 

Självklart får pojkar ha vad de vill osv osv osv osv … men då tänker jag att jag i 8 års tid och tre flickor levt i rosa, glitter, pasteller , tyll och sånt! För det var och är deras vardag.

När Mirabelle var liten brukade jag alltid  ha en ”dagens baby outfit” varje dag och det känns som första barnet och sista barnet är i princip likadana 😉

Så dagens Ellion ser ut såhär idag!

Älskar river Island och Lindex!

Kepsen är i läder men det syns inte.


Vem har undgått att jag gillar grått

SÖNDAGS GALAPREMIÄR . 

Godmorgon! Ännu en tidig söndagsmorgon då barnen VET om att det är event dags nu! 

Galapremiären av den nya tecknade filmen ”baby bossen” . Den verkar rolig och såklart dom ska få gå på den! 

Trots att jag gärna hade velat sova vidare …


Den här gången fick Mirabelle välja vilka kompisar som kunde följa med oss , för jag hade platser för 8 personer! Blev sååååklart klasskompisen Ellenoroa och hennes mamma Kajsa som är min kompis idag 😉 vi lärde känna varandra dock genom barnen på ett kalas! Hennes lillebror ska också med. 

Vi höra sen då! Ska bli spännande .